Sigurd,
mannen med hästarna
|
För Sigurd Nilsson i Skrädene har det aldrig funnits något annat än hästar. Otaliga är de historier han kan berätta, stammar rabblar han som rinnande vatten och att han är uppfödare till världsmästaren Callit hamnar liksom i skymundan. Han styrs av sin idealitet och intresset för individerna. |
SKRÄDENE |
Sigurd föddes in i hästintresset, både hans farfar och dennes bröder hade hästar i arbetet i jord- och skogsbruket. Hans farfars bror Anders Larsson i Fors, Karlanda hade ett travarsto som hette Lotta och som ansågs vara en "stortravare". Hon tävlade på Kyrkviken på 1880-talet och vann Arvika-loppet. Trots att hon egentligen aldrig tävlade någon annanstans blev Lotta mycket känd. Hennes dotterson Garibaldi blev sedan den första kända hästen från Nordmarken på Brunnsviken och Jägersro.
– Det var det som blev inkörsporten till travet i släkten. Farfar var sugen på att ha en bättre häst, en som Lotta. I slutet av 1880-talet köpte han och hans bror Ola en flock nötkreatur som gick här på bete. På hösten drevs de sedan till Kristiania och såldes. Sedan tog de tåget till Gudbrandsdalen och köpte hästar för pengarna. Hästarna kördes hem och hela färden tog väldigt lång tid.
Två av de norska hästarna behölls medan de andra såldes. En av de som var kvar var ett oerhört snabbt, blackt sto som tyvärr avled av bukhinneinflammation efter att ha fått en stör i magen när hon skrämdes i sken av en tjäder.
– Jag hörde talas om den blacka märren när jag var liten, och det var lite av det med en häst med mer fartresurser som hade varit här på gården som gav sagoskimmer. Även berättelserna om Lotta satte fantasin i rörelse.
|
Stjerneprins |
En händelse som helt skulle avgöra framtiden hästgenerationer senare inträffade pingsthelgen 1937. Sigurd gick då i småskolan precis bredvid tullstationen i Hån och på pingstdagen skulle det stora Norsk-Svenska loppet avgöras på Färjestad. I tidningen hade han läst om favoriterna Donnagubben, med norskt rekord, Don Gyller, med rekord för treåringar, och Hetta, med rekord för ston.
– När skolan var slut på lördagen gick jag förbi tullstationen. Då stod det en skranglig lastbil där och flera norska gubbar. En av dem frågade om jag visste vem Stjerneprins och Pino var? Det var ingen av storheterna förstod jag. Han undrade om jag ville titta på dem. Den här med stjärn är Stjerneprins och han ska möta Donnagubben och Hetta på Färjestad. Han har en sådan liten stjärn som lyser på himlen en vinterkväll, det är något gott i det.
Efter pingsthelgen var det en stor bild i tidningen på Stjerneprins när han vann loppet på Färjestad och Sigurd tyckte då att det var lite hans häst.
|
Kusktalang? |
Sigurds pappas fölsto Lindas näst sista avkomma sparades och döptes till Linde. Som treåring startade han på istrav och vann med Sigurds bror Åke i vagnen. Året efter skulle han starta i Årjäng men då han aldrig varit på banan tidigare vägrade han volta och blev utkörd. Bröderna gav dock inte upp utan gjorde ett nytt försök nästa år. Det största problemet var att få hästen till travbanan. Man slog sig ihop med en annan i trakten som också var utan skjuts, en chaufför med en lättlastbil ordnades, en "hästbur" lånades och surrades fast på lastbilen och en mellanvägg snickrades ihop. Sedan bar det av till Årjäng. Linde kördes denna dag av Kurt Arvidsson och Åke var ledhjälp i volten. Linde tog ledningen och den behöll han loppet igenom. Även reskamraten Sirisson vann sitt lopp så det visade sig bli en lyckad färd.
– Just att komma till start var det hägrande målet som liten pojke. Med Linde vann jag det första loppet jag körde. Det var på marknadstravet i Arvika så Arvika har betytt en hel del för mig, både genom Linde och Lotta.
Året var 1956 och Sigurd jobbade som lärare, ledigt fick han på villkor att han spelade fem kronor vinnare och plats åt rektorn. Väl i Arvika kände Sigurd ur bekymren hopade sig, dels hade han fått spår ett med Linde, som fortfarande inte var helt stabil att volta med och det var ju dessutom hans första lopp som kusk. Att dessutom hinna spela skulle bli väl avancerat, det var långt till totoluckorna. Efter att värmningsförberedelserna var avklarade träffade han en okänd pojke som sett Linde tävlat tidigare. Honom anlitade han som spelombud. När loppet skulle gå var det bara Linde och Tosseruds Terna som stod start.
– Jag bad Torsten som körde den andra hästen att vi skulle byta spår, det gjorde vi, och det var ingen som sa något! Vi kom iväg bra, efter ett varv gick favoriten Buster om oss i ledningen. Vi försökte följa med men låg några längder bakom. Ett halvvarv kvar låg vi fortfarande tvåa och jag tänkte att vi kanske räddar platsfemman åt rektorn. In i sista sväng närmade vi oss Buster, på upploppet var vi ikapp och i mål var vi en längd före.
Som tur var dök spelbudet upp efter loppet och rektorns vinst var räddad. Skorna Linde hade på sig i det loppet har Sigurd fortfarande kvar. |
Egen avel
|
|
Något Sigurd saknade var ett fölsto och via en annons i Årjängsprogrammet hittade han Solvina. Det var ett sto som hade tävlat men inte lyckats så bra, hon var het och svårkörd. Hon var ganska billig, men Sigurd som hade studerat härstamningen bedömde den som bra.
– Eivin och Solo kunde nog duga att avla på. En förstå-sig-påare sa: Ska du ha en fölmärr som är elva år och har gått på trav? Hon blir aldrig dräktig!
Men dräktig blev hon och hon fick nio föl på raken. Stjerneprins hade en enda premierad son; Mindin. Stofölet Vinalill sparades och hon lämnade bland annat två godkända hingstar; Vinnic och Vinnbest.
– Vinalill vann lopp men var ingen stortravare, framförallt var hon en snäll och go gårdshäst.
Vinalill lämnade Vinabragda och genom att betäcka henne med Barry fick Sigurd den bästa häst han hittills har haft själv, Vinabari.
– Inte riktigt anspråkstagen som om hon varit hos en tränare med moderna metoder, men hon sprang in över 700 000 på min dåliga träning. Hon kunde vara stressad och hård på banan, men här hemma körde jag ved och hö med henne. Från Stjerneprins och Solvina via några generationer hade jag fått en häst som riktigt dugde!
Vinabari vann 22 lopp i karriären och tog rekordet 1.24.9 aK.
|
Vinalill med Sigurd själv i vagnen, fotograferad på Årjängstravet.
(Sigurds privata bild)
|
Terne Tu |
Före Vinabari hade Sigurd dock en annan talangfull häst. 1974 såg han en annons i norska Trav- og Galoppnytt om ett föl i Hadeland. I Sigurd ögon var det en drömhäst, hennes pappa var Jahn Sjur och på morsidan fanns Grans Frökna. Bakom Grans Frökna fanns hästar som Grans Bausen och Grans Terna, hästar som Sigurd följt i tidningarna.
– Det fölet vore något som vore roligt att köpa in, eller åtminstone att se på. Hon var exteriört bra, men hon var liten, väldigt liten. Men med den härstamningen så måste det bli bra travare, om inte annat så i kommande generationer. Jag köpte henne.
Stoet döptes till Terne Tu, men när hon skulle registreras uppstod massiva problem. För att registrera henne i Norge krävde DNT att ägaren var norsk medborgare och det gick inte att registrera henne i Sverige eftersom morfar Grans Bausen inte var intagen i en officiell stambok. Lösningen blev att grannen Sven Grinnes fick köpte in sig i halva hästen och hästen registrerades på honom. Sedan dess har Sigurd och Sven även haft Terne Tus ättlingar ihop.
– Terne Tu blev en vidunderhäst. Efter Vintilla var hon Norges snabbaste sto. Även hon var amatörmässigt hanterad men Sven la ned en massa tid på henne.
På 155 starter tog Terne Tu 47 segrar och sprang som snabbast 1.26.6K.
|
|
Callit
|
Vinabari vann 22 lopp och tog rekordet 1.24.9 aK. Den 30 september 1998 blev hon det första svenska sto som gick banrekord på Bjerke. (1.25.3, voltstart) Här är det Jan-Erik Halvardsson som kör henne i Åmål. (Sigurds privata bild)
|
1987 var ett stort travår i Sverige, då Callit som första svensk vann VM på Roosewelt Raceway i New York. Sigurd som på varmblodssidan alltid varit intresserad av Lemomite-stammen fick erbjudande om att byta till sig stoet Calotta. Calotta hade Lemomite i femte led. Han kunde välja på att betäcka med Zoot Suit och Tibur och valet föll på den sistnämnda. Callit såldes redan som föl till Bror Christiansson, men fick gå kvar i Skrädene till sommaren han var ett.
– Till VM var jag inte inbjuden, det var nog lika bra. Jag kanske hade blivit vilsen i stora, vida världen. Men kanske grämer det mig lite ändå, STC hade en stor stab där, men jag som uppfödare var inte bjuden.
Callit hade länge rekord i antal V65-segrar, 27 stycken, och sammanlagt vann han 65 lopp. Calotta blev senare utnämnd till Elitsto.
|
| |
| |
När hjärtat bestämmer
|
Hos Sigurd har det sammanlagt fötts mer än 150 fölungar om man räknar de båda raserna. De flesta har sålts men en del har han behållt. Ända från början har han närt ett stort intresse för avel; härstamningar och blodslinjer.
– Det där att först föreställa sig fölungen teoretiskt och sedan se den födas, växa upp och utvecklas, det är tjusningen! I dagsläget är avel det dummaste man kan ägna sig åt, ändå har jag inte helt slutat, och jag har heller inte helt slutat fundera på vilka blodslinjer jag vill ha härnäst. Men då glömmer jag att jag är 82 år.
Det som drivit honom i alla år har varit hans idealitet, intresset för hästarna som individer och intresset för blodslinjer.
– Idag är de vanliga, små uppfödarna bortglömda och har minimala möjligheter. Så var det även på Callits tid. Ändå kunde en rörmokare köpa en blivande världsmästare av en vanlig liten uppfödare i Västvärmland.
När han har valt hingst till sina ston har det främst varit två saker som har styrt. Dels har han valt med hjärtat, som när han valde Mindin till Solvina. Det andra är kombinationer som passar ihop, Tibur ihop med Calotta. Då har han gått efter hur pappa och morfar lämnat ihop tidigare.
– Sen har jag en broms i plånboken naturligtvis. Men jag är mycket idealist och jag rättar mig inte efter köparna. Jag har varit dålig på att planera ekonomiskt. Kanske är det roligare om man lyckas med begränsade resurser. |
De många minnena
|
De största minnena Sigurd har är när Lema Ludmila vann V75 i Årjäng 2001. I sulkyn satt Peter Ådefors och Sigurd fick åka landå till vinnarcirkeln. Ett annat stort minne är när Vinabari vann på Bjerke och samtidigt gick banrekord. Genom det blev hon första svenska sto som lyckats med den bedriften.
– Att få fram en som går banrekord och en som otippad vinner V75, det är stort! Att vinna första loppet är upplevelsemässigt något som är svårt att slå.
Sigurd har tilldelats både Avelsföreningens och Sleipners hedersnålar, om han gjort sig förtjänt av dem, det vet han inte, men roligt, det var det!
Många år har gått sedan Sigurd Nilsson träffade Stjerneprins vid tullstationen i Hån men i Skrädene lever både minnena och hästarna kvar. |
|
Sigurd och Vindinatt.
Vindinatt har Vinabari som mor och Vinalill som
mormorsmor. Pappa till det femåriga stoet är Spikeld.
|
Heléna 2009 |
